Det här är ett anonymt hus idag men faktiskt Sundsvalls äldsta stenhus.
Sundsvall var under sina 300 första år en handels- och sjöfartsstad. Hamnen var den centrala punkten där alla varor och resenärer kom och gick. Det här blev då något av stadens framsida, mot vattnet. Så kanske man inte upplever det idag.
Sjöfarten hade sin största tid under 1800-talet, mycket beroende på det hävda bottniska handelstvånget. 1812 blev Sundsvall en sjöfartsstad med stapelrättigheter, vilket innebar att man fick rätt att själv bedriva handel med andra städer och länder utan att gå omvägen via Stockholm. Då måste man säkra förtullningen och pengarna till staten. Sundsvall skulle därför enligt bestämmelserna uppföra en särskild byggnad för tullkammaren, med drog sig i det längsta för kostnaderna. På 1840-talet berättas det att tullförvaltaren fick dras med alla tullgubbar i sin egen bostad. 1849 klubbas beslutet igenom att vi behöver ett tullhus och 1856 togs denna byggnad i bruk. Från början fanns här ett utkikstorn på taket där tullgubbarna kunde koppla av lite grann samtidigt som man bevakade hamnen. Under 1960-talet flyttar verksamheten till mer tidsenliga lokaler.